Naturen som inspirationskälla

Hjortarna är ett återkommande tema i mitt tecknande. Mina hjortteckningar är mina egna inre bilder. Jag vet inte varför. Men det är bara så. De är det optimala maskulina djuret. De går inte att jämföra med hästar. Hästar är feminina djur. De utstrålar helt enkelt inte samma styrka och potens.
Jag besökte en konservator i Florida för några år sedan. I hans ateljé stod en modell av en stor hjort. Skinnet var inte ännu monterat, så alla musklerna syntes. De var minutiöst skulpterade i plast. Michelangelo skulle inte ha kunnat göra det bättre. Jag blev så begeistrad att om jag skulle ha haft en större lägenhet så skulle jag ha tvingat honom att sälja plastkroppen till mig. Det är en av de få gånger jag saknat en kamera.

Motiven med jägaren och hjorten är möten mellan två kungar. Jag är själv jägare men kan ändå inte låta bli att se det som en tragedi. I min bildvärld flyr aldrig hjortarna. Hjorten överlever enbart på jägarens nåder. Det enda den kan göra är att imponera med sin skönhet och mod.
Men det är den inkräktande jägaren som bestämmer över liv och död. Jag ritar aldrig döda hjortar.

Konstigt nog så känner jag inte samma sak för älgar. Merparten av de älgar jag ritat är nyskjutna. De är bara rekvisita, Ett bevis på jägarens styrka och manlighet. Troféer som är en förklaring till hans stolthet och glädje.

Utan titel.
Signerad Leif 2006.
Tusch på akvarellpapper.